Jag avundas människor som adopterar. Inte för att jag inte älskar att skapa, bära o sköta egna barn. Men att kunna ge ett barn som kommit till världen under sämre omständigheter ett hem, värme o kärlek är ju så häftigt o fint. Hade jag haft massa pengar hade jag adopterat massa barn o gett dom hem o anställt folk som hjälpt mig att sköta dom. Jag är ju ingen superkvinna även om jag ibland vill tro det. Tänk vilken känsla det är att hjälpa ett barn som inte har något i livet... Ohh nu mår man ju dåligt när man går in djupare o tänker på det.

Fadder?